Behövs chefen?

”Ska vi verkligen prata om ´självledarskap´! Om alla ska ha ett ledarskap vad blir då chefens roll?” Frågan aktualiserades i ett samtal om nya sätt att organisera och leda. Den är både intressant och relevant, inte minst med tanke på diskursen om Framtidens Organisation som accentuerar självledarskap och självorganisering som centrala komponenter. Men istället för att sätta fokus på ”självledarskapets” varande eller icke varande kanske frågan mer speglar behovet av nya mentala modeller.

One does not ’manage’ people […] The task is to lead people. And the goal is to make productive the specific strengths and knowledge of every individual. Peter Drucker

I en tidigare artikel Självledarskapets treenighet, resonerar jag kring innebörden av självledarskapet och hur det kan utvecklas. En kvarstående fråga är hur vi ska förstå självledarskap i relation till ledarskap och chefskapet. Har chefen, den formellt tillsatta ”ledaren”, spelat ut sin roll om alla har ett utvecklat självledarskap?

Många av oss har djupa mentala tatueringar som säger oss hur saker och ting ska vara. Vi har en bild av hur en organisation ska styras och ledas. Vad chefens respektive medarbetarens roll är. Vem som fattar beslut. Vi har förutfattade meningar och värderingar som styr vår tanke och därmed vårt agerande. Det är inarbetade mönster som formaterat oss över tid. Och även om en yngre generation har andra värderingar och mönster så påverkas även de av dominerande system och strukturer.

Läs hela hela artikeln som vår kollega Ewa Brafs har skrivit och som är publicerad på Sveriges Ledarskapssajt – Motivation.se.

 

Läs även

Hör gärna av dig