Inom lagsport dyker det emellanåt upp oväntade succélag som mot alla odds vinner sina matcher mot mycket högre rankade lag. Och expertkommentatorerna är alltid förtjusta och förvånade när detta inträffar. Man kan inte nog understryka hur oväntad succén är och hur oförklarligt det är att lag X har tagit sig så långt i turneringen.
De oväntade succélagen
Exempel på oväntade succéer är Östersund FK som på några år tagit sig från spel i division 4 till allsvenskan och stora framgångar i Europa League. Leicester City FC som så sent som 2008/2009 spelade i engelska tredjeligan blev 2015/2016 mästare i Premier League med oddsen 5000 mot 1. I år är hockeylaget Vegas Golden Knights den stora snackisen.
Den gemensamma faktorn
Gemensamt för dessa lag, förutom att de är oväntade succéer, är att de saknade stora stjärnor när de slog igenom. I artiklar om lagen nämns ofta att spelarna är sådana som blivit över från andra lag eller utgör ”skrapet” i de internationella ligorna. De som försöker hitta orsakerna till succén pekar ofta på tränaren som en nyckelfaktor. Graham Potter i Östersund FK beskrivs som en egensinnig tränare med metoder som fokuserar lika mycket på att få spelarna att utmana sin komfortzon utanför planen som taktik och spelövningar på planen. När Claudio Ranieri tränade Leicester City den säsong de vann Premier League, framhölls ofta hur han gav spelarna stor frihet och hur de starka banden mellan spelarna var en viktig framgångsfaktor för klubben.
Lämna plats för människors initiativförmåga
Jag har inte jobbat som tränare för ett idrottslag, men däremot som förändringsledare och coach för många företag. Jag ser att det finns flera paralleller mellan de oväntade succélagen och framgångsrikt förändringsarbete i företagsvärlden. Det jag märkt i några av de projekt jag jobbat med är att det sällan är de etablerade stjärnorna som levererar bäst, utan underdogs som får chansen och bestämmer sig för att ta den. När man sätter samman ett gäng med högt motiverade människor som har allt att vinna och inget att förlora så uppstår en speciell energi som gör att sådant som ingen trodde var möjligt plötsligt blir självklart och enkelt. Som coach handlar det om att skapa förutsättningarna och lämna plats för människors egen initiativförmåga. Det svåra för många coacher är att släppa kontrollen och ha tillit till att medarbetarna når projektmålen av egen kraft.
Det finns potential på reservbänken
De medarbetare som lyckas bäst är de som kopplar projektmålen till sin egen utveckling och ser att projektet kan hjälpa dem i deras personliga utveckling och i deras karriär. Och det gäller äldre medarbetare lika mycket som yngre. Inom våra organisationer finns det tyvärr gott om medarbetare som ”blivit över” och som av sina chefer blivit satta på reservbänken. När man låter dem få chansen att spela, visar tillit och ger dem ett gemensamt mål kan de ofta uträtta stordåd.
Att hålla motivationen uppe
Det riktigt svåra momentet för coachen kommer efteråt, när man nått projektmålen. Då är det ofta svårt att hålla motivationen uppe. De öppningar som skapades genom ett projekt stängs igen när projektet avslutas och medarbetarna ska återgå till sina vanliga arbetsuppgifter. För att hålla motivationen uppe i det läget krävs nya sätt att organisera och leda, vilket vi inom Sonder skrivit många blogginlägg om.
[agil-forandringsledning style=”landscape image”]
