Vi på Sonder skriver och talar mycket om hur självledarskap kommer att prägla framtidens organisationer, och vi tror att det kommer att vara en av grundstenarna för ledning och styrning i många branscher i framtiden. Men det finns de som säger att det inte är något nytt.
Självledarskap låter modernt och fräscht, men har i andra tider funnits i olika former. Många gånger har det inte blivit några bestående förändringar, kanske var helt enkelt tiden fel. Men en del av dessa initiativ har resulterat i ordentliga paradigmskiften, liknande det skifte jag tror många av oss står inför nu. I denna bloggserie kommer jag beröra tre ganska omvälvande situationer eller utvecklingar som alla präglats av självledarskap. Först ut Amiral Nelson som genom segern vid Trafalgar säkrade Storbritanniens herravälde över haven i 100 år.
The Nelson touch
Låt oss börja med Nelson och slaget vid Trafalgar den 21 oktober år 1806. Vid den här tiden var den gängse ordningen vid sjöslag mellan två armador att båda sidor formerade varsin linje med fartyg som sedan placerades parallellt med varandra. På så sätt var det lätt att sikta och skjuta på varandra. På varje sida placerades amiralens flaggskepp i mitten så att kaptenen på de andra fartygen kunde se de order amiralen förmedlade med sitt flaggspel. Det var en enkel struktur med en tydlig hierarki i beslutsfattandet. Kaptenerna följde tydliga instruktioner för att utföra sina uppgifter.
Amiral Nelson hade dock utvecklat en annan ledarskapsfilosofi då han den här dagen skulle möta den spansk-franska flottan utanför Spaniens sydostkust. Under en lång tid före slaget hade han fostrat sina kaptener i självständigt tänkande och initiativförmåga. Han hade inpräntat ett enkelt budskap i sina kaptener: ”No captain can do very wrong if he places his ship alongside that of the enemy”.
Vid själva slaget skapade Nelson en oerhört komplex situation genom att formera sin flotta i tre rader och segla vinkelrätt rakt in i den spansk-franska flottan. Med en enda flaggsignal som sa att ”England expects that every man will do his duty” gav han i princip iväg allt beslutsfattande till sina kaptener och deras besättningar. Amiral Villeneuve på fiendesidan hade tvärtom av Napoleon förbjudits att berätta för sina kaptener hur strategin för slaget såg ut, så när ingen längre kunde se flaggskeppet ordentligt var slaget förlorat. Nelsons flotta präglad av självledarskap triumferade.
