En nationell verksamhet med ett samhällskritiskt uppdrag befann sig under uppbyggnad i en komplex samverkanskontext. Uppdraget förutsatte nära samspel mellan många offentliga och privata aktörer samtidigt som verksamhetens egna strukturer, arbetssätt och förmågor fortfarande utvecklades.
Sonder stöttade verksamheten i flera delar av uppbyggnaden, men uppdragets tyngdpunkt kom att ligga på en av dess mest centrala förmågor: samverkan.
Verksamheten hade utvecklat principer och ett övergripande ramverk för samverkan. Det som saknades var en sammanhängande modell för att omsätta ambitionerna i praktiken – från analys och prioritering till genomförande och uppföljning.
Utmaningen
Samverkan var en bärande del av verksamhetens uppdrag. Samtidigt fanns många möjliga aktörer att samverka med, höga förväntningar från omvärlden och begränsade resurser att möta alla behov.
Det befintliga ramverket gav riktning, men gav begränsat stöd för strategiska och operativa vägval. Verksamheten saknade en gemensam modell för att bedöma var samverkan kunde skapa störst värde, vilka relationer som borde prioriteras och vilken form av samverkan som var mest ändamålsenlig i olika situationer.
Det behövde också bli tydligare vad verksamheten faktiskt erbjöd sina samverkansaktörer, vilka förväntningar som följde med olika former av samverkan och hur interna roller och arbetssätt skulle hålla ihop helheten över tid.
Utmaningen var därför inte att skapa fler samverkansytor – utan att utveckla förmågan att välja, forma och leda rätt samverkan.
”Det som gjorde störst skillnad var att vi fick en sammanhängande logik för hur samverkan ska styras, prioriteras och genomföras. Modellen gav oss bättre förutsättningar att fokusera våra resurser där de skapar störst värde.”
– Uppdragsgivare
Sonders uppdrag
Sonder fick i uppdrag att vidareutveckla verksamhetens befintliga ramverk till en praktiskt användbar modell för att prioritera, organisera och genomföra samverkan.
Arbetet omfattade analys av samverkansbehov, utveckling av prioriteringsprinciper, utformning av samverkansformer samt tydliggörande av roller, ansvar och arbetssätt. Målet var att skapa en sammanhängande logik som kopplade ihop strategiska vägval med operativt genomförande.
Parallellt utvecklades förslag på styrning, arbetsformer och stödstrukturer som gjorde modellen möjlig att använda i den löpande verksamheten. Arbetet bedrevs iterativt tillsammans med verksamheten med fokus på att skapa en lösning som var både analytiskt robust och praktiskt användbar.
Resultat
Uppdraget resulterade i en sammanhållen modell för att prioritera, organisera, genomföra och följa upp samverkan.
Modellen gav verksamheten:
- en gemensam grund för bedömning och prioritering
- en tydligare samverkansstruktur med olika former av relationer och erbjudanden
- mer enhetliga arbetssätt och tjänster
- tydligare roller och ansvar
- minskat personberoende genom gemensamma metoder och stödmaterial
Resultatet blev en starkare förmåga att styra samverkansarbetet utifrån verksamhetens uppdrag, prioriteringar och kapacitet – och bättre förutsättningar att gå från enskilda initiativ till långsiktigt hållbar samverkan.
Det som gjorde skillnad
- Strategi och genomförande hölls samman. Modellen kopplade ihop analys, prioritering, erbjudande och genomförande i en gemensam logik.
- Samverkan utvecklades som en verksamhetsförmåga. Arbetet omfattade inte bara relationer mellan aktörer, utan också styrning, ansvar, arbetssätt och uppföljning.
- Lösningen utgick från verksamhetens faktiska förutsättningar. Modellen utformades för att fungera i en organisation under uppbyggnad, med begränsad kapacitet och många samtidiga utvecklingsbehov.
- Fokus låg på långsiktig organisatorisk förmåga. Roller, arbetssätt och stödmaterial utvecklades för att verksamheten själv skulle kunna använda, förvalta och skala upp modellen över tid.
Står ni inför en liknande utmaning?
Samverkan blir inte starkare enbart genom fler forum, möten eller initiativ. När många aktörer, intressen och beroenden ska hållas samman behövs en gemensam logik för varför, med vilka och på vilket sätt samverkan ska bedrivas.
Sonder hjälper organisationer att omsätta samverkansambitioner i styrning, prioriteringar och arbetssätt som fungerar i praktiken. Vi kombinerar strategisk analys med verksamhetsnära utveckling för att skapa modeller som är tydliga nog att styra efter, flexibla nog att möta förändrade behov och robusta nog att hålla över tid.
Kontakta gärna Anna Dagnell Liedholm för ett samtal om styrning, organisering och samverkan i komplexa ekosystem.
