Det som mäts blir gjort, på gott och ont

Jag har utvecklat en så kallad projekthjärna. I managementtermer skulle man uttrycka det som att jag är mål- och prestationsstyrd. För en tid sedan insåg jag (igen) att konditionen började svikta obekvämt mycket. Så, vad göra? Jag stannade helt enkelt lite för gärna i soffan, och saken behövde kopplas mot ett konkret prestationsmål.

Jag anmälde mig följaktligen till två motionslopp, ungefär ett tertial framåt i tiden. I målet ingick att kunna springa hela sträckan, och dessutom på en viss tid. Helt klart så kallat SMART målformulering. Därefter lade jag ambitiöst upp en aktivitetsplan för att nå målet. Löpträning 5 kilometer, 3 gånger i veckan. En systematisk distansökning efter det. Uppföljningen var rent aktivitetsbaserad, och varenda steg loggades av löpar-appen där jag sedan kunde följa genomförandet av planen. Vad kunde gå fel..?

Kan syftet hamna i skuggan av uppföljningen?

Träningen hölls mycket riktigt i och en dag gav jag mig som vanligt ut med tacksamma ben och bra musik i öronen. En skillnad var kanske att benen kändes lite extra laddade medan telefonens batteriindikator visade närapå rött. Jag joggade tappert på, tills musiken plötsligt bröts. Telefonen var död. Jag fuskade till mig lite andhämtning medan jag kollade att det verkligen stämde, och insikten drabbade mig omedelbart: De framförliggande kilometrarna skulle inte räknas ett dugg. Vi inser säkert alla att jag reagerade irrationellt, självklart adderar även icke-loggad löpning ett lika stort värde. Något min logiska del av hjärnan försökte få mig att inse, men inte riktigt lyckades överföra till känsloläget. Jag joggade vidare, lite mindre engagerat. Jag bestämde mig till och med för att gå korta sträckor, det skulle ju inte påverka snittiden i mina tabeller… Däremot hann jag tänka lite på vägen hem: Säger detta något om hur uppföljning kan påverka oss? Kan den riskera att sätta det faktiska syftet och kunden i skuggan? I just detta fall var ju kunden till och med jag själv, ändå var kundvärdet inte helt självklart.

Påverkar uppföljningen vårt beteende?

Hur är då detta relevant för styrning och uppföljning i våra organisationer?  Det vi mäter och följer upp påverkar våra beteenden, något som ju idag till och med anses vara en av huvudpoängerna med just uppföljning. Det som mäts hamnar i fokus, prioriteras och blir gjort, som det brukar heta. Detta synsätt kan dock få negativa konsekvenser, som en följd av att vi övervärderar och fokuserar för mycket på uppföljning av framdriften i en orubblig och detaljerad plan. En sådan uppföljning flyttar styrkraft från den självständiga bedömningen av aktuellt kundvärde och kan ofta minska kundfokuset snarare än öka det – inte minst där vägen framåt är komplex och kundvärdet kan uppstå på många olika sätt. Ett omtalat exempel på sådana utfall är mätningar som görs i kundservicefunktioner, och fokuserar på antal samtal per tidsenhet. Ju fler per timme desto bättre. En styrning som har visat sig resultera i just hög samtalsfrekvens – men där fler än 60% av samtalen klassats som så kallad onödig efterfrågan, från kunder som inte fått rätt hjälp tidigare och därmed återkommer för ett nytt (kort) samtal.

Säg att jag istället hade förmått mig själv att utgå ifrån det verkliga syftet med min träning, det faktum att jag vill ha ett friskt och hälsosamt liv, och följt upp min förmåga i relation till det. Konditionstester, hälsoundersökningar – mindre frekvent men minst lika viktigt. Om relationen till mig själv som kund hade varit mindre av ett korttidskontrakt (med förhållningssättet fuska där det finns utrymme) och mer baserat på frågan vad som egentligen är viktigt. Kanske hade pulshöjning även på dansgolv och cykelturer plötsligt fått ett annat värde och träningen snart varit både roligare och mer varierad? Helt säkert skulle i alla fall sannolikheten till mer långsiktiga träningsvanor öka avsevärt. Och det är inte helt osannolikt att jag under tidigare nämnda löprunda hade slagit mitt personliga rekord.

 

Läs även

Hör gärna av dig