Kris brukar man säga förenar oss människor. Vi får en gemensam yttre fiende att kämpa tillsammans mot. I den kris vi idag befinner oss i är fienden ett virus – en nästintill osynlig sak som har lamslagit en hel värld och orsakat förödande skador och förluster för både organisationer och människor. Jag har personligen alltid varit intresserad av och nyfiken på grupprocesser, framför allt i organisationer men också varhelst de dyker upp. Så en naturlig fråga jag ställer mig är hur gruppen hjälper oss i detta läge?
Flockbeteenden i grupper på sociala media
När sociala medier kom in allt mer i våra liv kunde jag inte låta bli att nyfiket hänga i olika grupper och läsa de trådar och kommentarer som utvecklades där. Då den osynliga fienden Corona eller Covid-19 dök upp upplevde jag en ökad aktivitetshöjning i sociala medier. Här spreds bilder på tomma butikshyllor som annars brukar vara fyllda av toapapper, köttkonserver, pulversoppor och pasta. Sedan spreds hamstrandet till febernedsättande och handsprit. Välvilja till gruppen och individfokus blandat – man ville dela med sig av tips men också av sin oro. Jag ska villigt erkänna att jag själv kom på mig att i affären titta på toapappershyllan samtidigt som jag undrade hur länge toarullarna hemma skulle räcka. Jag tror inte jag var ensam.
Men gruppföreteelser i dessa forum är inte att jämföra med andra. I sociala medier är det mer rätt att jämföra med flockbeteenden – även när man befinner sig i grupper man själv valt eller blivit invalda i. För även om dessa grupper handlar om gemensamma intressen är skillnaden att medlemmarna sällan är beroende av varandra för att skapa något gemensamt. Man är oftast där för sin egen skull.
Sunda grupper skapar sammanhang
I organisationer vimlar det av olika grupperingar – formella och informella, fasta och tillfälliga. Gruppen har fått en viktigare roll i organisationer med det ökade behovet av samarbete och samspel inom och över organisatoriska gränser. Det pågår ett konstant arbete med att planera och sätta ihop grupper, att skapa förutsättningar för grupper att komma samman och nå gemensamma mål, att hjälpa grupper och individer att utveckla de förmågor som behövs för att fungera effektivt tillsammans. Vilken betydelse har dessa grupper i perioder av kris när organisationers överlevnad riskeras och allt är i gungning även utanför? Blir gruppen viktigare då? Jag tänker att det gäller för sunda och välfungerande grupper, där man känner att man kan vara sig själv och att alla finns där för varandra. När man känner tryggheten i varandra ökar förmågan att gemensamt komma fram till lösningar på situationen man befinner sig i eller det uppdrag man har.
Relationerna är viktigast
Samtidigt blir vardagslivet under den pandemi som vi nu upplever en viktig påminnelse om andra grupperingar vi också ofta tillhör – familj, vänner och andra närstående. Med fysisk distansering och självisolering sätter vi vårt fokus till att värna om våra relationer – att värna om andra än oss själva. Kanske är det trots allt relationerna som är viktigast för oss när ovissheten är som störst och hotet hänger över oss likt mörka moln på himlen. Vi kan nog konstatera att den viktigaste gruppen i kristider kommer att vara de grupper där du som person har dina viktigaste relationer. Om det så är på jobbet eller i familjen eller bland vänner. Där vi känner trygghet och samhörighet – där kan vi möta pandemier och osäkra framtider bäst. Så ta hand om dig och de människor du har omkring dig – i kris och alltid!
