Länge leve strategiarbetet (men på ett nytt sätt)!

Den strategiska planen är död, länge leva strategiarbetet! Du kanske tycker det låter som jag tar i? I så fall håller jag faktiskt inte med. Snarare är det just dessa slagord jag skulle vilja höja armen till och ropa ut i inledningen av alla strategiska arbeten som rullar igång framåt vårkanten.

För samtidigt som diskussionerna går varma kring vikten av anpassningsbara, snabbfotade och innovativa organisationer så tas fortfarande de klassiska femårsplanerna fram. Strategiska planer som går ut på att förutspå vad som kommer att hända runt om oss. Planer som vi sen låter vara ingångsvärden i våra planerings- och budgetprocesser och som vi håller oss hårt i när vi följer upp verksamheten och bedömer vår framgång. Även när förändringens vindar blåser och förutsättningarna runt om oss ideligen förändras. I slutändan är det endast 10% som exekverar sin strategi. Tio procent.

Strategin viktigare än någonsin

Men missförstå oss inte. Vi ser strategin vara fortsatt viktig – ja kanske till och med ännu viktigare än tidigare. I komplexa miljöer med högre grad av självledarskap blir sannolikt den strategiska riktningen en av de viktigaste gemensamma ledstängerna att hålla sig i. Vi ser dock en ganska stor förflyttning i hur strategierna formuleras och hur de används.

En verkligt hållbar strategi är en ledstång i oförutsägbara vägval

I stället för den traditionella strategiska planen, som ju oftast används just som en plan – en produkt med tidsatta mål som beslutas, som sätter igång ett antal aktiviteter och sedan följs upp någon gång per år – så tror vi att strategierna i högre grad behöver fungera som en ledstång i de många gånger oförutsedda vägval som organisationen löpande ställs inför. Att de behöver kommunicera en riktning och prioriteringsgrunder på ett sådant sätt att innehållet är lika relevant oavsett år och månad, och att de i sin utformning hjälper organisationen i sitt löpande beslutsfattande. Detta genom att säkra samsyn kring prioriteringsgrunder av typen ”välj a före b, mer c och mindre av d och kraftsamla oavsett inom e”. Med det syftet framför ögonen blir också användbarhet mer viktigt än avvikelserapportering och uppföljningsbarhet.

En utåtblickande strategi

Strategin behöver också gå från att vara ett internt underlag med ett ganska enkelspårigt fokus på lönsamhet till en mer utåtblickande produkt byggd på omvärlds- och marknadsanalyser. Och anpassas mer systematiskt efter nya signaler.

En involverande strategiprocess

Även den traditionella processen där arbetet i mångt och mycket sker i ledningsgruppen, medan övriga organisationen mest hålls informerad, behöver förändras. Arbetet behöver öppnas upp till en gemensam och långt mer involverande strategiprocess, inte bara internt utan också tillsammans med samarbetspartners och kundorganisationer.

Så. Låt oss lägga ner det där med att försöka förekomma omvärldsförändringar som ändå snurrar så snabbt och är så oförutsägbara, att vi ändå inte lyckas. Låt oss istället utforma strategierna som blir till verklig hjälp för organisationen, strategierna som vi kan hålla oss i när förändringens vindar ständigt väcker nya vägval. För som sagt, den strategiska planen må vara död, men länge leva strategiarbetet!

Läs även

Hör gärna av dig