Det internationella, agila ramverket SAFe (Scaled Agile Framework) sprider sig snabbt och har omfamnats i stora företag. Artiklarna på temat duggar tätt och debatten i olika forum går stundvis het: Går ramverket emot de agila principerna, eller är det tvärtom ett sedan länge saknat sätt att skala upp dem?
Ni som känner Sonder vet att vi har en agil grundsyn, och bland annat skriver mycket om agil styrning på både organisations- och portföljnivå (se vår guide på temat). SAFe är i våra ögon ett ramverk med många fördelar, men också utmaningar – som till viss del har att göra med just det standardiserade.
Ger flera vägar till följsamhet och samspel
Vi både känner igen oss i och gillar många av grundidéerna. En av dem är det helhetsansvar som möjliggörs i mer tvärfunktionella team, som sätts samman utifrån värdeflöden och med alla de roller som behöver samspela för att skapa direkt värde. En annan är principen om att integrera utveckling och förvaltning, i stället för att lägga ansvaret i skilda styrmodeller och team. Vi ser precis som SAFe också vikten av en tydlig riktning, som sedan används i iterativ prioritering och planering, med en gemensam puls. Möjligen skulle vi trycka ännu mer på att ”planering på den sikt vi har” inte så säkert innebär samma siktdjup för alla team. Och vi delar ambitionen om att så långt det är möjligt minimera de traditionella projekten, där SAFe också ger sitt konkreta alternativ.
Viktigt att förstå ramarna
Fördelarna är flera, men de kommer inte att lösa allt. SAFe är ett ramverk som har rötterna i en IT-miljö och som framför allt omfattar produktutveckling. Team-ansatsen fokuserar på de faktiska utvecklingsteamen, men är mindre synlig när det kommer till samspelet mellan olika värdeflöden och portföljer. Det är inte heller ett operativsystem för hela organisationen – om ni inte har en helt digital affär – och ger inte något uttalat stöd för verksamhetsutveckling i en större bemärkelse. De här avgränsningarna är inte på något sätt rätt eller fel, men är viktiga att förstå om du är nyfiken på modellen. De gör det också viktigt att ta ställning till hur ramverket matchar er övriga organisering och styrning. Hur mycket är ni beredda att ompröva även dem?
De största framgångsfaktorerna är universella
Att etablera SAFe är en stor förändring. Många använder ordet transformation, och lika många lyfter två avgörande faktorer för att den ska kunna få verklig kraft. Det är samma faktorer som går igen i alla former av agila transformationer, nämligen ledarskapet och budgetmodellen. Utöver det vill vi också trycka på vikten av ett förändrat synsätt i hela organisationen, där förhållningssätt och beteendemönster behöver omprövas hos långt fler än ledarna.
Är standarden en utmaning i sig?
Vi inspireras mycket av olika ramverk och metoder, är nyfikna på nya lösningar och lär oss hela tiden av dem. Men vi har också stor respekt för den komplexitet som ni alla lever och verkar i. Det är inte minst den respekten som gör oss försiktiga med att se de stora ramverken som något som kan ”implementeras”, särskilt inte direkt från hyllan. En detaljerad standard förutsätter ju i sig en förutsägbarhet som på flera sätt går emot den agila grundtanken.
Går ni i tankar om att skala upp de agila arbetssätten hos er? Den 27 september pratar vi om agila utvecklingsportföljer i ett frukostseminarium, anmäl dig gärna om du är nyfiken, eller kontakta oss på annat sätt!
