Det är samspelet som är nyckeln till framgång

Ett företags framgång definieras allt mer sällan efter dess förmåga att tydliggöra vad som är vad, eller vem som gör eller ansvarar för vad. Framgång kommer istället av förmågan till samspel, samverkan och samarbete mellan människor i organisationen, och även utanför. Ett väl fungerande samarbete mellan människor gör att 1+1 faktiskt kan bli 3 eller ännu mycket mer. Om vi tror att den kollektiva förmågan hos människor i en organisation är större än varje enskild individs förmåga, är det dags att värdera om en del saker.

Effektivitetsekvationen håller inte längre

Hur vi definierar och mäter effektivitet till exempel. Idag sätter vi fokus på individens eller delens prestation och försöker mäta den så rätt som möjligt. Ser vi att det finns ”externa faktorer” som påverkar försöker vi eliminera detta från mätetalen för att inte blanda in någon utomstående.

Men tänk om det inte är den enskilda prestationen som är det viktiga, utan det som händer mellan individer eller delar? Vad händer då när vi sätter fokus på enskilda delen?

I ett sevärt Tedtalk illustrerar Yver Morieux detta på ett tydligt sätt. Han berättar om en världsmästerkapsfinal i 100 meter stafett. Det amerikanska laget är bättre på alla sätt. Varje individ är bättre, liksom summan av deras enskilda resultat. Både årsbästa och personbästa. Trots detta vinner det franska laget. Varför? För att deras samspel var bättre. Deras förmåga att lämna över och ta emot stafettpinnen i exakt rätt ögonblick. 

Ett nytt sätt att leda och organisera  För framtidens organisation Hämta whitepaper

Om samspelet skapar framgång

Om det är i samspelet mellan människor som framgång skapas, så behöver vi också omvärdera hur vi ser på relationer och möten mellan människor. Från att se relationer som ett trevligt socialt inslag och möten som ett nödvändigt ont, till att se relationer som grunden för effektivitet och möten som en del av ett naturligt samspel.

Relationer som grund för effektivitet

Om goda relationer är grunden för effektivitet behöver alla individer i en organisation ges möjlighet att utveckla sitt självledarskap. För detta krävs en ökad självkännedom, förmåga att leda sig själv i relation till andra och en förståelse för de konstellationer man verkar i. Det vill säga sådant som de flesta chefer fått lära sig på sina ledarkurser.

Det gör också att vi i vår interaktion med människor behöver ha två fokus. Dels att lösa den gemensamma uppgiften som ligger på bordet, och dels ta möjligheten att vidareutveckla relationen till nästa tillfälle. Att öppna upp och ge varandra feedback kanske är det som gör att den kollektiva förmågan inte bara blir tre, utan tjugotre, vid nästa utmaning man tar sig an.

Från möten till att mötas

Våra möten får utstå en hel del häcklande. Antalet Dilberts som handlar om meningslösa möten går inte att räkna, och utryck som ”jag hinner inte jobba för att jag sitter i möten hela tiden” eller ”hälften av deltagarna är inte berörda av frågan” möts med igenkänning och en och annan cynisk kommentar.

Vi kommer inte behöva mötas mindre i framtidens organisationer, men vi behöver mötas på ett annat sätt och i andra konstellationer. Om vi ser möten som en del av ett naturligt samspel så behöver vi alla mötet för att söka råd, tänka tillsammans och koordinera. Det är teamets snarare än chefens möten, och deltagare, form och miljö är anpassade efter mötet syfte.

Tänk till, och tänk om

Så tänk till vid nästa uppföljning, sätter era mätetal verkligen fokus på det som bidrar till er framgång? Och fundera över dina relationer, hur kan du bidra till att utveckla dem? Och när du ändå håller på, möts ni på era möten eller har ni möten?

Läs även

Hör gärna av dig