En spåning om behovet av att leda med kreativitet i en disruptiv tid.
När jag skriver dessa rader har jag ett vitt papper framför mig (eller egentligen en vit skärm). Jag har en ofärdig tanke om vad det tomma utrymmet ska fyllas med. Det ska handla om skillnaden mellan det emergenta – det som föds ut nuet – och det deterministiska – det målstyrda och förutbestämda.
Jag tänker på min gamla gymnasielärare som sa till mig att jag inte kunde skriva en uppsats på ett vitt papper, bara så där. Jag måste ha en disposition först, en tydligt strukturerad och formulerad instruktion till mig själv om vad jag ska skriva.
För mig tog dispositionen död på min kreativitet. Min process funkade så att jag skrev ett utkast, suddade ut och skrev om. Jag tror att många kreativa människor funkar bäst när de får fantisera fritt från ett vitt papper. Den kreativa processen behöver frihet. Den triggas av nyfikenhet på en fråga eller ett problem som ska lösas.
Den kreativa metoden utgår från nuläget
Likt min gamla gymnasielärare har de många människor jag träffat i näringslivet oftast krävt en disposition, eller tydliga visioner och mål. De ska liksom komma färdigformulerade från ovan och därefter ska jag och alla andra rätta in oss i ledet och stegvis följa den uppgjorda planen för att nå målen. Det är så man får något gjort, tänker många.
Men jag har genom alla mina år som konsult alltid tillämpat den kreativa metoden att utgå från nuläget. Och funnit att när jag kan få en grupp att se samma nuläge så kan hela gruppen bli kreativ och skapa framtiden tillsammans. Det är då det verkligen händer något nytt och kraften i skapandet blir tydlig. Ibland kan den till och med tas hela vägen från en grupp till en hel organisation. Jag har sett det hända och jag vet att i många situationer är den skapande kraften den enda som kan lösa en besvärlig situation, där den uppgjorda planen har fallerat. Det är en anledning till att många av mina uppdrag har handlat om krishantering. I krisen tvingas man utgå från nuläget och vi måste lita till vår kreativitet för att lösa situationen.
Målstyrningen bygger ofta på gamla sanningar
”Fy, flummigt!” tänker säkert en del. Det är just såna här hippieidéer vi vill få bort genom att vara målinriktade och professionella. Ord som ”målstyrt”, ”professionellt”, ”planlagt” skulle absolut ha godkänts av mina gamla lärare. De stämmer väl in på idén att ha en disposition som exakt föreskriver hur jag ska uttrycka mig.
Men de förutsätter att vi har en mall som stämmer för den situation vi befinner oss i nu. Och många verksamheter ändrar sig så snabbt att den där mallen inte längre stämmer. Målstyrningen som bygger på gamla sanningar faller platt när de gamla sanningarna har blivit myter som styr åt fel håll.
Det är hög tid att ge kreativitet en upprättelse. Och i de bästa verksamheterna sker det redan. När man på riktigt jobbar med ”ständiga förbättringar” utgår man från nuläget och skapar utifrån det. När man på riktigt är agil utgår man också från nuläget. Den agila rörelsen uppkom ur ett upprop mot determinismen.
Kreativitet brottas ner av byråkratin
Fast likt en bumerang gör det deterministiska idealet snabbt comeback när kreativiteten har fått ett genombrott. Inom kvalitetsrörelsen har det skett genom överlastade standarder som har byråkratiserat förbättringsarbetet till den grad att det idag bara förknippas med byråkrati och revisorer. Inom den agila rörelsen har de agila ramverken snott in den kreativa kärnan i lager av standardiserade ritualer som kräver olika specialister och ett eget byråkratiserat språk.
Det kreativa måste brottas ner, måste kontrolleras, eftersom det till sin natur är ostyrigt. Tyvärr lever kreativiteten ofta bara i öar inom verksamheter som är professionaliserade till den grad att de inte förmår agera på nya signaler från omvärlden.
Disruption kräver mer kreativt ledarskap
Med en ökande komplexitet och oförutsägbarhet är det viktigare än någonsin att värna kreativiteten inom organisationer. Att inte snärja in den i överdriven byråkrati och ”best practice”. De olika standarderna och ramverken svarar visserligen mot reella behov av att styra och organisera verksamheten på ett effektivt sätt, men de måste anpassas efter behoven och inte tillåtas svälla ut till blinda, byråkratiska monster.
Det deterministiska, kontrollerande ledarskapet är en återvändsgränd i en tid som präglas av disruption och gigantiska utmaningar på en global skala. Jag hoppas att dagens gymnasielärare ser att det finns elever som jobbar bäst utifrån ett vitt papper. Att samma ”best practice” inte är för alla. Och inspirerar fler till att förstå den kreativa metoden, även om den inte enkelt låter sig beskrivas som en metod med stegvisa instruktioner och tydliga mål.
Vill du veta mer om kreativt förändringsarbete, läs gärna min tidigare blogg för ytterligare inspiration!
