Jag tänker alltså är jag (eller för den som är bevandrad i latin; Cogito ergo sum) är ett av de mer fundamentala uttrycken inom den filosofiska sfären som tillskrivs René Descartes. Jag är inte säker på att jag fullt ut förstår uttryckets fulla innebörd, men min bild av filosofi är att ämnet i stort tenderar att tillåta en stor portion subjektivitet, vilket är något som jag väljer att utnyttja.
”Jag tänker alltså är jag”
Min sanning tar avstamp i det faktum att jag är en managementnörd som gärna vill tro att även Descartes delade mitt intresse när det kommer till ledarskapsteori. Nu kanske du som läsare ställer dig skeptisk till mitt påstående, och det gör du helt rätt i, men låt mig försöka förklara det något diffusa påståendet.
Låt oss titta i backspegeln…
Jag blickar tillbaka till det ledarskap som utövades på min allra första arbetsplats. Min dåvarande chef (läs: ledare) resonerade, likt mig i dag, att organisationer består av människor som själva kan tänka. På denna arbetsplats hade jag den roll i organisationen som var både ögon och öron. Jag var den som visste hur och varför maskineriet fungerade och hade en stående reservation på första parkett för att få bevittna när det kom in grus i maskineriet. Den information jag hade till mitt förfogande var av högt värde. Information som jag hade möjlighet att agera på tack vare att min dåvarande ledare gav mig både mandat och förtroende.
Jag kommer än i dag ihåg hur jag ny på jobbet sökte råd avseende de olika problem jag stod inför, varpå hen alltid med en enkel fråga gav mig svar:
”Vad tycker du är lösningen?”
Allt som oftast kom jag själv fram till den rätta lösningen på problemet. Det var ju jag som kunde mitt område bäst. När jag sedermera blev varm i kläderna kunde jag informellt titulera mig professionell problemlösare och jag utvecklades både som individ och i min roll i linjen tack vare att hen lät mig tänka och agera därefter. Även relationen mellan oss blev förändrad; vi blev jämlikar som lärde sig av varandra och vi löste uppgifter som var i synergi med våra respektive ansvarsområden och mål.
Reflektioner om ledarskap
När jag reflekterar över det ledarskap jag upplevde – och fick utvecklas genom, så inser jag att samtliga aspekter tar utgångspunkt i att individer kan tänka själva. Och att det i sin tur leder till att de vill utvecklas, både på ett individuellt och organisatoriskt plan. Genom min resa kan jag urskilja ett antal centrala aspekter avseende min syn på ledarskap som har influerats av mina erfarenheter till dit jag är i dag:
Tydlig målsättning – Mål vilka samtliga behöver få möjlighet att vara med och ta fram. Samsyn och engagemang är ledorden.
Syn på delaktighet – Förändringsplaner och utvecklingsinitiativ behöver formas utifrån samtliga röster inom organisationen. Styrning bör alltid ta hänsyn till den faktiska verklighet organisationen möter.
Transparens & kommunikation – Ärlig och transparent kommunikation skapar förtroende.
Släpp kontrollen – Medarbetare behöver få mandat att fatta egna beslut, göra sina egna misstag och växa därefter. Lita på att det är den enskilde som kan sitt område bäst.
”Visst låter det enkelt?”
Ett ledarskap som främjar utveckling och lärande bör alltså ta hänsyn till Descartes visa ord och ge den enskilde både utrymme och mandat. Visst låter det enkelt? Som du förstår finns det betydligt mer att skriva inom området, men detta skulle vara desto svårare att knyta an till den något diffusa relationen till Descartes, så jag låter bli…
Vi tillämpar självledarskap
Sedan drygt ett år tillbaka är jag en del av Sonder där vi tillämpar självledarskap. Vi har inte nödvändigtvis inspirerats av just Descartes, än dock främjar vår organisatoriska modell att jag som individ får möjlighet att just tänka, agera och utvecklas. Om du är intresserad av att veta mer inom området av ledarskap och organisation är du varmt välkommen att höra av dig till oss!
Tills vidare passar jag på att önska dig som läsare en go september och riktar ett tack för att du valt att läsa mitt enda (och sista) försök att tolka 1600-tals fransk filosofi, det blir nog inte bättre än så här.
